Ponkebloggen

Jag sitter på min stol med kalsonger och en kortärmad tröja på mig och undrar varför jag har blivit så fruktansvärt lat den senaste tiden. Det var längesedan jag tränade, så därför har jag bestämt mig för att bege mig ut på en springtur i solen och i skogen. Det ska bli spännande att se hur långt jag orkar springa innan jag kreverar. Det är ju så sjuka uppförsbackar i min skog, och mina taniga ben får det kämpigt att klättra upp för dem. Att jag en gång i tiden har varit en elitlöpare känns nu väldigt långt borta... Jag känner mig som en livslång slöare vars största passion i livet är att slöa. Det är skönt, speciellt efter en lång skoldag.

Ska snart ut och springa, jag ska bara lyssna klar på låten som spelas, och kanske gå på toaletten. Jag kanske hittar en trevlig bok att läsa efter det. Ingen vet.

Engelskaprovet i morse gick som ett rinnande vatten, trots att jag glömde boken hemma. Det var några ord som inte gick för mig att översätta. Man fick den första bokstaven i det engelska ordet och skulle fylla i resten. Jag kunde några synonymer till orden, så jag strök den första bokstaven och skrev dit mitt mycket bättre ord dit i stället. Våran lärarinna hälsade så gott till oss att den som hade gjort provet hade gjort det på ett konstigt sätt och att hon struntade fulltständigt om det gick åt helvete för oss eller inte, eftersom hon sätter betygen efter de nationella proven. Bra, tycker jag, för då kan man ta det lugnt och behöver inte känna någon press på lektionerna och på de andra proven utan man kan glassa omkring i stället.

I går hade jag kvällen planerad till hundra procent. När klockan slog åtta satt jag bänkad framför tv:n och levde mig in i Men in Trees och följde deras öden, som jag har gjort sedan programmet började. Jag missade dock förra veckans avsnitt på grund av en utekväll med polarna, men jag försökte förstå vad som har hänt genom att titta på tillbakablickarna.

  Efter Men in Trees bytte jag kanal till fyran och tittade på Lost. Ett eminent program som aldrig verkar ta slut, men jag tycker att det har hållit bra klass denna säsong, vilken i ordningen det är vet jag inte.

När jag skulle ta tag i studerandet av engelska till provet i morgon upptäckte jag att jag hade glömt boken i skolan. Det var skönt eftersom att jag slipper att plugga, och jag tror nog att jag klarar det bra ändå. Jag pluggade ju relativt mycket under helgen, så jag hade troligtvis bara lärt mig mer än vad som är nyttigt.

  I stället för att plugga engelska så tror jag att jag ska läsa igenom häftet om den grekiska teatern som vi ska ha prov på i svenskan på fredag. Varför behöver man veta vad Aiskylos, Sofokles och Euripides teatrar handlar om? Är det en viktig kunskap? Om man skulle göra en enkätundersökning med hela det svenska folket så tvivlar jag på att ens en fjärdedels procent vet vad de handlar om. Ungefär lika många vet nog vilka dessa gamla stofiler är för pajsare.

På dagens idrottslektion dansade vi vals. Eller mer korrekt uttryckt; vi försökte dansa vals. Eftersom min klass endast innehåller fem tjejer så blev det problem med parindelningen. I början av lektionen lärde/försökte vi lära oss grundstegen med hjälp av vår idrottslärares expertis. För vissa gick det bättre än för andra. De som hade takten i blodet och snabbt lärde sig skickade läraren till tjejerna så att de fick dansa i par. Om jag berättar att jag aldrig fick dansa med tjejerna så vet ni på vilken nivå jag befann mig på. Jag och några andra killar fick dansa själva längs med kortsidan hela lektionen, i sextio minuter. Jag har varit med om roligare idrottslektioner...

  Om jag hade fått dansa med en eller flera tjejer så skulle jag ha utövat akrobatik, precis som de gör i Let´s dance. Om jag inte hade tappat min danspartner så hade jag säkert fått MVG.

Rotade igenom posten jag hämtade i brevlådan efter en dag i skolan. Insåg till min stora förtjusning att tidningen från brukshundsklubben hade kommit. I vanliga fall hade jag inte blivit så exalterad som jag blev i dag. Jag hade kanske läst några spridda bitar av tidningen på långa toalettbesök. Anledningen till min exaltation var att jag, en sextonårig liten pojke, har skrivit en artikel om hur man springer med hundar, och den tog upp en hel sida i tidningen! Och jag fick möjligheten genom att en journalist på tidningen hade följt min blogg och gav mig chansen att skriva ihop en artikel. Jag trodde aldrig att den skulle platsa i tidningen, för jag har ju aldrig varit en insnöad hundtok. Det var kul, och jag hoppas att det inte var sista gången!

Ingen rast och ingen ro i detta stressade samhälle. Trots att jag har två timmars sovmorgon så är jag tvungen att gå upp tidigt och promenera med hunden. Allt var mycket enklare när pappa inte var utomlands så man slapp offra sin skönhetssömn. Fast det är väll nyttigt att promenera, men jobbigt på morgonen när man fortfarande sover. Då vill jag vara i min säng och slippa vara ute i regnet. I dag regnar det och i går var det sol och man kunde befinna sig utomhus utan att bära jacka, kontraster. I dag måste man ha paraply om man inte vill bli genomblöt. Jag vill inte bli genomblöt, så jag ska använda ett paraply.

Queens Bohemian Rhapsody spelas på min stereo samtidigt som jag längtar fyra minuter längre fram i tiden. Varför är det en fysikalisk omöjlighet att färdas i tiden? Eller åtminstone kunna snabbspola när något tråkigt händer och spola tillbaka när någonting bra har hänt. Det skulle jag verkligen ha nytta av nu. Vad begär Gud av en liten ponke som vill spola fram tiden några få minuter så han kan se på ett nytt avsnitt av House? Är det möjligtvis djävulen jag ska vända mig till? Söker han själar att köpa så har han hittat en villig säljare utan att ens leta. Kan man göra en bättre affär? Jag säljer den till ett relativ billigt pris och jag begär inte mycket i gengäld. Är det någon som har ett finger med i spelet i helvetet så är jag mycket tacksam om du kunde förmedla informationen om affären till han som bor under oss alla med sina genomruttna hantlangare.

Jag var tidigare under kvällen ute på en promenad med hunden. Vi gick och drällde utan något precist mål, vi strövade så att säga omkring. Hunden drällde dock en aning mer än mig eftersom hon ville ner i diverse diken och lukta på andra hundars avföring eller själv tömma sig på mat som har blivit bearbetad av tarmarna eller vatten som en gång i tiden har släckt hennes törst.

  Jag satsade på en lätt och ledig så kallad outfit när jag var ute och drällde. Ett par beiga foppatofflor fick pryda fötterna. De är verkligen bra fotsvettsreducerare. Det är så luftigt och man känner hur vinden kittlar tårna medan man traskar omkring och har lagt på charmen för att börja jaga date till avslutningsbalen i trean, om två och ett halvt år. Det gäller att börja i tid, som en vis man en gång förklarade.  

I dag var det meningen att klassen skulle skriva ett engelskaprov, innehållandes över 260 glosor. Vissa hade övat och kunde orden som ett rinnande vatten, medan andra inte kunde ett enda ord och skulle ha blivit överraskade och överrumplade om ord och fraser som "Hello" och "My name is tha Ponk" skulle ha kommit på provet.

  När vi satt i engelskasalen och vår lärare gjorde det officiellt att provet har blivit flyttat till torsdag med anledningen att vår parallellklass var obotliga IG-barn och inte kunde någonting bröt spridda snyftningar och jubelrop ut i klassrummet. Jag stod för en liten del av snyftningarna eftersom det kommer bli som ansträngande att veta att jag har prov på fredag, inte har övat sedan i måndags och jag kommer få många långa mardrömmar om det. Bättre att få det överstökat medan man ändå har allting någorlunda färskt i huvudet. Hela påhittet är vansinnigt.

På söndagsmorgonen vaknade jag och gick raka vägen till toaletten för att slå en sjua. Mamma hade återigen fått ett telefonsamtal om att hundskrället hade synts till i byn bredvid. Det var det sjätte dagen sedan hennes flykt från hunddagiset. Jag skakade på huvudet och hade inga förhoppningar alls om att hon skulle vara kvar på det stället innan mamma hade hunnit sätta sig i bilen och köra dit. Till min stora förvåning så stod hunden mitt i samhället och tittade sig vilset omkring och såg ut att ha gett upp hoppet om att någonsin återse sin flock när mamma kom brummandes med bilen. Mammsen hoppade ur bilen och hunden kom som skjuten ur en kanon och var inte sen med att hoppa in i bilen. Hon hade magrat och blivit väldigt hängiven till oss. Hon vågar inte lämna oss utom synhåll med rädslan att bli lämnad ensam i skogen. 

Nu ligger hon vid min fotända och vräker sig.                                                                                                                                                                           

Ni kanske har upptäckt att jag har varit en inaktiv bloggare de senaste dygnen, och det beror helt och hållet på att denna gudsförgätna Internetsida håller på och fixa med sidan. Jag har alltså inte mig själv att skylla. Mitt hat till detta kommer att offentliggöras i ett snart kommande inlägg.

Det har varit lite segt att gå upp de två första dagarna efter påsklovet, det är säkert allt påskgodis och alla ägg som spelar ett spratt. Jag har inte försovit mig, men i går fick jag springa till bussen.

Dagen har varit väldigt trevlig, bortsett från att vi har haft en skoldag med sex smällfeta lektioner från tidig morgon till sen kväll. Rasterna har vi tillbringat sittandes på bänkar på skolgården eftersom det är ett väldigt skönt väder utomhus. Solen skiner och livet leker. Lärarna fick fånga in oss med lasson för att få oss att gå på deras lektioner, och det var inte lätt med tanke på att hela klassen, trettio elever, sprang runt som yra höns och glassade i solen.

Jag sitter nu, ätandes, och försöker smälta skoldagen och få det jag skulle ha lärt mig att smälta bort så jag kan fokusera på mina miljontals läxor och prov denna vecka. Sate.

Jag var precis på toaletten för att tömma tarmarna på gårdagens mat. Jag upptäckte att toalettpappret var slut och skulle således byta rulle för att göra det så bekvämt som möjligt för mig. Jag öppnade det vita locket på toalettpappershållaren och fick syn på den tomma rullen. Lyfte upp den och med den så kom även träpinnen som man trär sätter i hålet i mitten av rullen så att rullen kan spinna runt sin egen axel när man rycker loss en bit papper för att torka sig. Jag skulle göra ett häftigt trick och utan att röra vid träpinnen föra över den till den nya rullen toalettpapper. Jag siktar och synkar rullarna med varandra och pinnen börjar sin vandring. Ut från den gamla rullen och in i den nya, allt går fortfarande helt enligt planen. Men, vad jag inte tog med i mina beräkningar var att pinnen fortsatte sin resa efter att ha varit endast på ett kortvarit besök inuti den nya rullen, där den var tänkt att stanna, eftersom jag glömde täcka för hålet på bottnen av rullen. Och med min maximala otur så är det klart att träpinnen faller rakt ner i toalettholken. Det var ett sant nöja att plocka upp pinnen!

Den kompletta listan med de mest onödiga ord som ingår i mitt engelskaprov på tisdag. Orden är sorterade utan inbördes ordning, men jag föraktar ändå allihop.

Brickwork - murverk (av tegel)

GCSE - General Certificate of Secondary Education, grundskolebetyg

Lean-to - liten utbyggnad, skjul (mot vägg)

Red-bricked - av rött tegel

Slung across his shoulder - (hängd) över axeln

Cubic inch - kvadrattum (1 inch = 2,54 cm)

Det är inte troligt att jag kommer använda dessa ord i verkliga livet, eller IRL som datornördarna skulle ha uttryckt sig, men ändå är de med på ett engelskaprov. I protest mot bland annat skolverket så vägrar jag att lära mig dessa ord, trots att några har fastnat ändå.

Kvadrattum, vilken skymf för fysiken. Om engelskaboksförfattarna skulle ha läst Fysik A så skulle de ha förstått att kvadrattum absolut inte är en SI-enhet och att den är helt värdelös att kunna eftersom det bara är amerikanarna som försöker göra sig märkvärdiga genom att

?1)       Förbränna mängder av växthusgaser och på så sätt förstöra miljön

?2)       Komma på snabbmatsrestauranger och försämra hälsan för miljontals av människor

?3)       Göra tvärt emot vad resten av fysikvärlden gör och på så sätt orsaka en massa extra besvär när man måste  omvandla USA:s fysikenheter till resten av världens fysikenheter

Mina planer om att vara uppe med tuppen gick om stöpet eftersom jag var för trött för att stiga upp ur min varma och mysiga säng. Det var precis som om den drog med en enorm kraft i mig och ville att jag skulle stanna kvar, kanske hela dagen. Jag gav efter i en timme och kämpade mig sedan upp, om än motvilligt. Jag satte mig på sängkanten och gnuggade tröttheten ur ögonen och undrade vad denna lördag skulle ha för erbjudanden till mig. Ställde mig upp och redan nu ångrade jag att jag inte hade legat kvar en liten stund till. Det är ju trots allt bara två dagar, denna lördag inräknad, till skolan åter tar fart igen. Och dessutom så ställs klockorna fram en timme i natt och det resulterar i en timmes mindre sömn. Det är inget annat än vansinne!

Hundskrället är fortfarande på vift, hon har nu varit på rymmen sedan i måndags. Jag förstår inte vad som har tagit åt henne. Hon rymde från hunddagiset, som hon absolut inte ville lämna när hon åkte därifrån förra sommaren. Hon har aldrig förr haft rymmarinstinkter men helt plötsligt gör hon en rymning som självaste Houdini skulle ha varit stolt över.

Efter att ha tittat på finalen i Let´s dance så har jag upptäckt att min stora kärlek här i livet är Tony Irving. Han är en riktig man som har väntat hela säsongen av programmet för att få visa sina färdigheter på dansgolvet, och i finalprogrammet slog hans önskan in och han skakade loss likt en äkta magdansös. Tony, vilken snubbe!

I morgon ska jag gå upp relativt tidigt för att kunna klämma ut maximalt av dagen. Jag har saker som behöver göras en stor del av förmiddagen, och dessutom så måste jag ha ett läsningsmarathon, det var nämligen över en vecka sedan sist. Jag får se om jag har tid att hitta på något trevligt med mina kamrater.

Nu ska jag sova!

Efter att ha studerat engelska en stor del av förmiddagen var det skönt att strunta i orden från helvetet och tillbringa lite tid springandes utomhus i tövädret. Det var i dag mitt dolda hat för engelska ord vällde fram likt en gigantisk flodvåg. Jag är hatet personifierat. Jag vill bara ta min engelskabok, stoppa in den i braskaminen och tända eld på den. Samtidigt som det brinner en eld som varenda pyroman skulle ha varit stolt över i min kamin så ska jag skratta och se min plågoande slukas av lågorna. Men så kan jag inte göra om jag vill ha ett bra betyg...

    Under löpturen höll jag på att få en koldioxidförgiftning, typ. Det kändes så. Jag blev så andfådd och andades snabbare än en hund i en bastu. Jag blev trött.

    Efter löpturen duschade jag och bytte underkläderna som jag har burit ända sedan i onsdags. Jag blir lätt väldigt hygienisk och fräsch när jag tillbringar ett par dagar inuti huset utan att beblanda mig med utomstående individer. Men ju längre tid det har gått sedan man senast duschade desto skönare är det att duscha.

Nu känner jag att det tränger på så jag måste besöka männens fristad; toaletten. Efter den underbara stunden ska jag återigen dyka ner i skolböckerna.

Jag har precis ätit frukost och min plan är att ta det lugnt några minuter till innan helvetet släpps loss. Jag ska sortera tvätt, plocka ut ur och in i diskmaskinen samt starta den utan att något får gå fel! Dessutom så har jag en miljon (262 st) engelska glosor som det är hög tid för mig att börja öva in nu. Vem bryr sig egentligen om vad ett murverk av tegel heter på engelska, eller vad av rött tegel betyder? Jag vågar till och med slå vad om en slant att det inte är många vuxna svenskar som kan, eller har nytta av, dessa ord. Hur ofta har man ett samtal om ett eller flera murverk av tegel med en engelsman? Jag har aldrig i hela mitt liv pratat om ett murverk av tegel på svenska, och jag har aldrig hört någon göra det heller. Jag lär mig nyttigare engelska när jag tittar på amerikanska krigsfilmer än när jag övar in glosor som våran lärare har gett klassen.

I går kväll gjorde jag och fem av mina bekanta staden osäker. Vi traskade först omkring i blindo utan att veta vilken restaurang vi skulle äta på. Efter många förfrusna kroppsdelar senare enades vi om att låta en Kinarestaurang bredvid busstorget få äran att låta bespisa oss.

    Vi anlände och glades över att vi var de enda besökarna. Vi beställde vad vi ville ha och smörjde kråset. En av mina vänner beställde räkor med njure. Efter att ha provsmakat det så upptäckte jag att det faktiskt inte var så tokigt, mycket godare än lever. Njuren lämnade dock efter sig en unken eftersmak som sänkte slutbetyget drastiskt.

    När även efterrätten var uppäten och det var dags att betala så upptäckte jag till min stora förtvivlan att jag, efter att ha betalat, endast hade två kronor i plånboken. Jag tvivlade på att jag någonsin skulle få återse min hembygd igen eftersom det är svindyrt att åka buss. Problemet löste sig dock bra eftersom jag, som den fattiglapp jag är, fick låna pengar av en snubbe som satt på min högra sida under måltiden.

Jag har inte hunnit skriva något på ett par dagar, men det är på grund av att jag har haft fullt upp. I måndags rymde tydligen våran hund från sitt hunddagis och har inte hittat hem än. Hon har setts till ett par tre gånger om dagen i ett samhälle ungefär åtta kilometer från där vi bor. Hon har troligtvis inte ätit något vettigt, kanske lite snö som endast släcker hennes brinnande törst. Hon är säkerligen smal som en sticka och benig som en anorektiker. Jag är dock inte orolig för hennes välbefinnande eftersom jag vet att hon är en korkad hund, men hon kommer troligtvis att göra närmanden till folk när hon blir för hungrig, och då är det bara för någon i familjen att ta henne till rätta.
    En liten rolig sak är att det gick rykten i samhället om att hon var en varg. Det blev ett stort pådrag och viltspårare engagerade sig i letandet efter henne i tron att få se en varg. När det sedan gick upp för dem att det endast var en bortsprungen schäfertik blev de enormt besvikna och återvände hem med buttra miner.

Jag har dessutom, som jag skrev i ett tidigare inlägg, köpt en bärbar dator. Det har tagit tid att fixa alla uppdateringar i allmänhet och Norman Antivirusuppdateringen i synnerhet. Men nu är den i princip redo för vilka virus och hackare som möjligt. Den är nu lika effektiv som datorn TRANSLTR i Dan Browns bok I gåtornas palats, som kostade två miljarder dollar att bygga.