Galet påhitt
När jag gick hemifrån i förmiddags lyste solen ikapp med mitt leende och det var nästan nitton grader varmt utomhus. Godtrogen som jag är så lämnade jag min långärmade tröja hemma och gick således endast i en kortärmad tröja och en kortegeoverall. Det var lagom klädsel för stunden, men direkt när jag anlände till skolgården där byggandet inför kortegen var i full gång så mulnade det på och började regna. Jag blev ledsen, men lyckades låna en tröja som skänkte mig lite värme i den misär som drabbade oss arma satar på skolgården. Med lite extra värme i kroppen var jag återigen redo att visa folket hur man ska socialisera, och la hela min själ i sysslan. Tiden gick fort och helt plötsligt, utan att någon visste det, så var det dags att rulla ut våra åbäken till byggen på gatan och visa upp dem för invånarna i staden på vår promenad på dess gator, bland både burkletande tanter och kostymklädda snubbar. Jag bar på en två tredjedelars flygplanspropeller och vinkade glatt åt alla jag kände, och inte kände. Jag poserade fint på alla kort som blev tagna och flörtade med alla flickor. De flesta byggen höll inte hela vandringen, och de som gjorde det blev snart ett minne blott när de återigen kom till skolgården och blev totalhavererade av oss och sopbilen som käkade dess spillror.
Efter kortegen gick jag och några vänner omkring i staden och umgicks samt välte fyllon vi träffade på. De föll som käglor som ett bowlingklot välter ner.
