Ponkebloggen

Jag är helt sinnessjukt trött i kroppen. Det känns som om kroppen tillhör en person utan några som helst ben i kroppen. Idrotten var tröttsam. Vi spelade minitennis, då vi sprang omkring på en liten plan och slog efter mjuka bollar med hårda rack. Vi var även i gymmet och tränade våra hutlöst överdimensionerade muskler. Svetten rann, tårarna rann också, och blodet pumpade oerhört mycket. Jag som är en riktig tävlingsmänniska, och samtidigt väldigt svag, ville såklart tävla med biffarna i klassen om vem som orkade tyngst vikter. Jag förlorade ganska markant.