På liv och död
Dagens idrottslektion genomfördes med en vikarie, och min klass spelade fotboll mot hans ordinarie klass. Det var en kamp på liv och död. Det drogs i tröjor, svordomar utbyttes med jämna mellanrum, spelet led av total regelavsaknad och en i vårat motståndarlag bröt benet. Han fick åka i ilfart till lasarettet med ambulans. Men spelet fortgick eftersom ingen klass ville se sig besegrad. Närkamperna var hårda, jag blev omkullknuffad av en tjej i en närkamp. Det är inget man skryter om som kille, men ärlighet är en dygd, sägs det.
Jag var omringad av två motståndare. Mitt bollsinne är skrattretande dåligt, och eftersom jag hade beslagtagit bollen så var det en pressad situation för mig. Jag tittade mig omkring och insåg att alla flyktvägar var avskurna. Jag bestämde mig för att försöka finta bort motståndarna. Men mina ben var för snabba för att min hjärna skulle hänga med, så jag tappade kontrollen, dunsade ihop med en biff från motståndarlaget, men såg till min stora glädje att bollen hade klarat sig oskadd från motståndarna till en lagkamrat. Man är sin egen lyckas smed.
I omklädningsrummet efter matchen viskades det om att jag var Guds sändebud och att ett mirakel hade skett.
