Ponkebloggen

Det är fortfarande ljust ute. Varje gång jag tittar ut får jag för mig att klockan är omkring fyra, just på grund av anledningen att det är så fruktansvärt ljust. Det är synd om vampyrerna. Jag förstår inte hur de ska kunna sova så mycket i sina kistor när det bara blir ljusare och ljusare. Mat är nog inga problem, det finns ju alltid några campande stollar som vampyrerna kan kalasa på. Om jag vore en vampyr så skulle jag bjuda alla mina vänner på en riktig kalasmåltid varje sommarkväll när skogarna är fullproppade av ungdomar som festar och tältar.

Med detta inlägg vill jag säga att jag ska gå ut med hunden och är tacksam för att det är ljust eftersom jag är rädd för vampyrer.