Bollkross!

Jag och två vänner cyklade tidigare under dagen till en sjö där vi ämnade ta ett dopp, utan att jag skulle få vatten i mitt vänstra öra. Vi cyklade på en landsväg, och för att minska luftmotståndet placerade jag mig precis bakom den framförvarande cyklisten T. Han tränar cykel på regelbunden basis, och sade: "Då gör vi så här", och hamrade på som Lance Armstrong själv. Han lämnade mig ett tiotal meter bakom, och R ytterligare ett tiotal meter bakom mig.


Vi väntar in varandra på en grusväg, och cyklar på den mot vårt mål: sjön. R ville ha revansch från cyklingen på landsvägen, och cyklade förbi mig och T. Jag växlade upp till högsta växeln för att jaga i kapp honom, och cyklisten gjorde lika så. Men. Jag insåg per omgående när jag lyfte blicken upp från styret och mot vägen att en vurpa var oundviklig. Vägen svängde, men det gjorde inte jag.


Jag var på väg att köra rätt ner i diket, men med däcket en decimeter ner i diket välte jag självmant åt den sida vägen var. Jag har förr varit med om att köra ned i ett dike med cykel, och vill jag behålla möjligheten att fortplanta mig bör jag undvika att göra om det. Så jag undvek att krossa bollarna igen. Ett beslut jag inte ångrar.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0