En lat jävel
Det är tjugo minuter kvar till kockan blir ett. Jag sitter i pyjamas vid mitt skrivbord och planerar att bädda ner mig i min säng till jag ska äta lunch. Det är sådant man kan unna sig när vädret inte är som det borde vara en sommaronsdag.
Jag tror inte att jag kommer vara en eminent student när skolan tar fart i augusti igen. Eller jag vet att jag inte kommer vara det, snarare sagt. För då har jag blivit så lat att jag knappt kommer orka lyfta min penna och skriva prov. Jag kommer inte att vara kontaktbar, när mina klasskamrater eller lärare försöker få min uppmärksamhet så mumlar jag på min höjd något nästan ohörbart och knappast förståeligt. Men lagom till jullovet tar vid så har jag återhämtat mig från chocken att börja skolan igen, och då kommer jag vara tvungen att lära mig en termins kurser under ett tre veckor långt jullov. Sedan blir jag utbränd.
