En gammal gubbe som leker med små flickor
Tog en kvällspromenad med hunden i går. Gick på en grusväg som angränsar till baksidorna av en lång radda villor. Det duggregnade, och glaset på mina glasögon var täckt av små regndroppar. Det var kallt.
Jag gick förbi en trädgård där jag hörde en späd flickröst räkna. Hon började på ett, och fortsatte uppåt. En gammal morfar/farfar kom springandes med den som räknades syster hack i häl, och gömde sig bakom en buske, medan systern fortsatte jakten på ett bra gömställe. Jag och gubben nickade igenkännande åt varandra, men vi sa inget. Det var en tyst överenskommelse om att inte röja hans gömställe för flickan som skulle leta upp honom. För denna kurragömmalek var på allvar. Blodigt allvar.
Räknandet slutade, flickan ropade "Nu kommer jag!", och mannen kröp ihop så mycket som hans stela kropp tillät. Han ville bli hittad, för att göra flickan glad, men samtidigt ville han förbli gömd, och bevisa att de gamla takterna fortfarande sitter kvar. Att han inte har glömt hur man leker.
