Ponkebloggen

Överallt i Grekland ser man högar av sopor, skräp och bråte. Det ser ut som ett ghettosamhälle stundom. När man promenerar nyduschad och finklädd på väg till en exklusiv restaurang kan det hända att man snubblar över en halv trädgårdsstol som ligger och skräpar på trottoaren mitt inne i centrum. Om man inte är uppmärksam riskerar man att bli påkörd av en pick-up med en stor fet grekisk släkt på flaket, men hur mycket man än anstränger sig och vill så urskönjer man inte färgen på fordonet eftersom ett gröttjockt lager av damm ligger klistrat på lacken.

I byn där jag bor (i Sverige, alltså) finns det en soptipp där invånarna slänger allt som behövs slängas och lite till. Skräp ligger slängt utanför de överfulla sopptunnorna. En ICA-kasse med använda blöjor står alldeles synlig, och sprider, liksom allt annat skräp, en fruktansvärd odör som får vilket träskmonster som helst att rynka på pannan och hålla för näsan.

Jag blev överraskad när jag upptäckte att nästan varenda greks bakgård är en exakt kopia av soptippen i min hemby. Fylld av skräp, men med ett och annat fruktträd som motverkar en liten del av den vidriga lukten. En gammal gubbe, som plockad från ett yoghurtpaket, sitter på en sliten vit trädgårdsmöbel och bligar på alla turister som glada i hågen går förbi på trottoaren utanför. Vad fan ska ni här och göra, turistjävlar, tänker han och hytter tafatt med en knuten näve.

Men det finns ett undantag mitt i gyttret av använda toalettborstar och små barbiedockor: toaletterna. De glänser och luktar daggdränkt sommarmorgon. Jag har aldrig varit på en herrtoalett utan urin på varken ringen eller golvet, och jag trodde inte att det skulle finnas sådana i Grekland heller. Men jag hade fel. Så fel... Varenda gång någon har varit på toaletten och gjort sina behov så rycker Greklands städelit in på toaletten likt en synkroniserad insatsstyrka och rengör varje liten vrå och lämnar inte ett enda skrymsle åt slumpen. De har en högre konsumtion av bakteriedödande medel än vad amerikanska barn konsumerar McDonaldsmat. De doppar sina städmoppar i en hink med bakteriedödande medel, uppskattningsvis, var sjätte sekund.  

Städerskorna har ett mantra som de mumlar var och en för sig, men ändå samtidigt, som om de var homogena, utan att veta om det. Mantrat uttalas på ett språk jag inte behärskar, så jag uppfattar det inte som annat än ett vagt mummel. De rengör, och mumlar. Mumlar och rengör.

Över lag så är Grekland ett trevligt land, och Kefalonien är en trevlig liten ö.