Ponkebloggen

Jag har lättare att försova mig de dagarna då lektionerna börjar sent, än när de börjar tidigt. I dag hade jag sovmorgon och försov mig. Tio av de femton minutrarna som var kvar till jag var tvungen att gå till bussen från att jag vaknade stod jag i duschen. Jag var en smula tidsoptimistisk, och var tvungen att trycka in linserna i ögonen med en fruktansvärd kraft och äta frukosten snabbare än Michael Schoumacher kör sin Formel1-bil. Vilka kläder jag trädde på min nyvakna kropp hade jag inte tid att lägga märke till.
   Sittandes på bussen kände jag en vag doft av te. Jag luktade extra noga och upptäckte att det var jag som luktade. Jag mindes att under springturen till bussen i går spillde jag ut mitt te på både min jacka och mina byxor, samma byxor som jag i dag tog på mig. Jag nös i vredesmod.
    Jag frågade mina vänner om de kände att jag utsöndrade en telukt. De gjorde som tur var inte det, men jag kom aldrig ifrån tanken att någon rynka på näsan bakom min rygg och ge mig öknamnet temannen.