Ponkebloggen

När jag till min stora förtvivlan märkte att både mjölken och nyponsoppan var slut när jag öppnade kylskåpsdörren var jag inte långt ifrån en kolapps. En mängd olika tankar slogs om uppmärksamheten i mitt huvud. Vad ska jag dricka till frukost? Vad ska jag dricka till mellanmål? Vad ska jag dricka till lunch? Paniken spred sig som en löpeld i kroppen och jag visste inte vad jag skulle ta mig till. Jag var nära att brista ut i gråt, men jag sträckte på ryggen och tog motgången som en man. Jag drack vatten! Måltiderna blev dock inte de smakexplosioner som de skulle ha blivit med ett par glas mjölk till, men nöden har ingen lag.
    Dagen har varit en enda lång prövning som jag med nöd och näppe har klarat mig ifrån utan bestående psykiska men. Mamma ska dock handla i kväll och förhoppningsvis serveras livets gyllene dryck (mjölk) till kvällsmaten så jag slipper torteras mer än vad jag redan har gjort. Jag känner redan hur jag börjar bli benskör. Jag vågar inte gå eftersom mina ben kommer brytas. Hur ska detta gå?

Nu svimmar jag!