Armhålssvett är najs
Angående gårdagens Eurovision Song Contest så vill jag göra er medvetna om att min absoluta favorit var det franska bidraget. Innan sångaren intog scen så stod det endast en hel kör med helskägg på scenen och sjöng. Sedan kom stjärnan in på en liten golfbil med en uppblåsbar jordglob under armen. Han såg ut som en riktig alkoholist, stort skägg och lång slitet hår. Men så började han sjunga och jag drogs med som en hundägare som har dålig pli på sin hund gör när de är ute på promenad. Efter någon minut öppnade sångaren jordgloben och inandades en bit av innehållet, som visade sig vara helium. Heliumsången tog dock slut efter några sekunder, och sedan trampade han omkring som en luffare på jakt efter en brödbit. "Mycket bra framförande", sa jag efter att det franska uppträdandet var klart. "Verkligen spektakulärt".
Min andra favorit var det israeliska bidraget. I början av uppträdandet var scenen helt mörklagd, och man hörde något som påminde mycket om en böneutropare. "Galenskap", tänkte jag för mig själv samtidigt som jag förde en lakritsbit till munnen och tuggade den innerligt och ljudligt. När strålkastarna tändes och scenen blev så ljus att en vampyr hade vantrivts där så uppenbarade sig sångaren och började sjunga. Han var en riktig biff. Grovt räknat så var hans armar sju gånger grövre än mina. Jag upptäckte genast att låten var bra, trots att större delen av texten uttalades på israeliska så att jag inte förstod ett dyft av vad låten betydde.
Efter att det danska uppträdandet var över så skulle sångaren tacka för sig och sträckte upp armarna i skyn och skrek "THANK YOU!". Han bar en vit skjorta, och den intensiva aktiviteten på scen hade satt sina spår. Speciellt under armhålorna. Där var det två ordentliga svettpölar, även kallade lökringar. Jag tror att det sänkte antalet röster bidraget fick markant.
