Ponkebloggen

Jag har väntat i, som det känns, en evighet på att programmet "Bonde söker fru" ska börja igen. I dag är det därför min lyckodag. Jag sitter vid TV:n, och mina ögon glänser som två diamanter. Jag ser ut som ett barn i en godisfabrik på julafton.  Jag är lyrisk. Mina känslor svallar över, och jag kan inte sitta still. Jag klappar mig på mina kinder, flackar med blicken. Jag inser tyvärr att mitt favoritprogram är över, men tack och lov tar "Lost" vid.