Ponkebloggen

Jag håller precis på att skicka in mina svar på pliktverkets lämplighetsundersökning inför lumpen. Jag vill inte göra lumpen, varför har jag ägnat ett helt inlägg åt tidigare. Det tar så lång tid, då man istället kan göra så mycket annat vettigt. Man får tälta i skogen under vintrarna och äta kottar och djurspillning. Mums.

På svarsblanketten var det först frågor om hälsan, fysiken och den sociala kompetensen. Efter att ha fyllt i de avsnitten såg det ut som om jag skulle få komma på mönstring, eftersom jag tror att de där generalerna skulle gilla mina svar. Men när det kom frågor om inställning till lumpen så svarade jag väldigt negativt och tillkännagav hur tråkigt, jobbigt, och negativt lumpen kommer att bli. Där nedvärderade jag även min fysiska och psykiska status, så jag verkar manodepressiv. Jag hoppas jag slipper mönstringen. Men om jag mot all förmodan skulle behöva mönstra så kommer jag spela psykologiskt nedbruten och asocial. Jag ska iscensätta en urusel kondition, och min styrka är redan så dålig den kan bli, så den behöver jag inte fejka. Jag ska sitta på en stol i ett hörn och rulla ögonen fram och tillbaka samtidigt som jag vrålar könsord med jämna mellanrum. När jag ändå är på gång jag spela halt också.